Tiden flyger!

Ibland undrar vi var tiden tar vägen och varför det inte har hänt så mycket. Problemet är att det har hänt massor egentligen och det är den nedtecknande biten som har fått stå tillbaka. Lägg till att det går så otroligt fort att vänja sig vid det nya och när man väl har vant sig, glömmer man att det inte har sett ut så hela tiden.
Ett praktexempel är att S tänkte länka till inlägget om staketbygge i tidigare inlägg, bara för att inse att det inlägget inte existerade, det hade aldrig blivit nertecknat.

Vi kom igång med staketbygget på västra sidan av tomten i oktober. Vi tyckte att det var ultimat, behagligt väder och vi var båda lediga. Det var inte så ultimat som vi trodde när vi skulle köpa byggmateriel. Vi fick lära oss att sågverken inte tryckimpregnerar på vinterhalvåret. De är av åsikten att det inte säljs tryckimpregnerat trä då. De kan gå med på att tryckimpregnera om man beställer stora kvantiteter. Staket runt villatomt, om än att tomten är nästan 1000kvm, är inte en stor beställning.

Nu gjorde det inte oss så våldsamt mycket. Vi har delat in den västra sidan av tomten i fyra etapper för att projektet inte ska bli alltför tungt och övermäktigt. Första etappen sträckte sig från vägen och ett antal meter in till tidigare byggt staketet som delar av och hindrar hundarna från att vara på den övre delen mot tomten. Vi tycker inte om hundar som springer och skäller längs staket och häckar och våra egna tillåts inte göra det heller.

Vi började med att gräva ner plintar och antog glatt utmaningen om att ta oss förbi rotsystemet som trädet i hörnet har utvecklar. Till slut insåg vi att oavsett hur mycket vi hackade och sågade så skulle vi aldrig få ner en av plintarna. Det blev till att ersätta plinten med en stolpsko, resterande plintar fick vi ner där de skulle vara och utan problem.

När plintarna var inriktade monterades stolparna. Stolparna är 75mmx75mm och ca 1,2m höga. Personalen på Woody sågade dem till oss och det tar de inte betalt för. Det kallar vi service! Många av de stora kedjorna tar antingen betalt för att såga, eller så erbjuds man på sin höjd en slö handsåg och helt omöjliga ytor att såga till på. Ja stolpen kostar någon krona extra men den kronan ger oss engagerad personal som sågar noggrant och snyggt. De säger även till om de tycker att man har tagit en olämplig stolpe/regel och kasserar dem som inte duger. Lägg till gratis släp för att köra hem material som inte ryms i bilen så är den där kronan intjänad flera gånger om!

När stolparna var monterade, var det dags att montera tvärslåerna och det är lite av ett evighetsgöra

Tvärslåerna är 45mmx45mm reglar som skruvas fast med en regels mellanrum. Förvånansvärt enkelt att få det jämt och snyggt.

När stolpen med stolpskon kom på plats såg staketet ut som det skulle. De översta tvärslåerna längst in, får vänta tills det är dags för nästa etapp. Stolpen i hörnet måste bytas mot en som är högre än den nuvarande.
Likaså ska vi funderar vi på om vi ska sänka staketet i en naturlig trappstegsform efterhand som tomten sluttar neråt mot den södra sidan. Risken är annars att vi står med ett 2m högt plank när vi kommer ner till hörnet...

 Stolphattarna är från Jem & Fix och säljs i 2-pack.

Trädgården gör sig påmind!

Köksrenoveringen fortsätter men i takt med att vintern äntligen ser ut att ha gett sig av, har trädgården gjort sig påmind. Det är hög tid att planera för fortsatt staketbyggnation längs med västra sidan av tomten. för de som kommer ihåg, påbörjade vi övre delen av tomten på senhösten. Anledningen till att vi stoppade var dels att vi kom till en punkt som var lämplig att stanna på och sedan avsaknaden av material. Det är tämligen svårt att få tag i tryckimpregnerat trä på vinterhalvåret. Sågverken trycker inte då såvida de inte har stora beställningar och hur egocentrerad man än är så är ett staket längs en villatomt, ingen stor beställning.

J har varit ute och mätt och beräknat antalet plintar. I samband med insikten av mängden plintar, slitage på fordon och ryggar vid hemtransport samt att vi så småningom ska sätta nytt staket längs södra tomtsidan (östra kommer grannen att bygga plank på), har vi bestämt att vi köper plintarna och får dem hemtransporterade. Woodys lastbil är dessutom utrustad med en rejäl kran och de kan lyfta in pallarna på tomten. Det ska bli mycket skönt att slippa släpa tunga plintar på egen hand.

I övrigt har trädgården mest fått lite T-L-C och vi har försökt ta igen det som vi inte hann med i höstas. Beskurit buskar och träd, räfsat upp hemula mängder löv. Rensat ut trädgårdslandet noggrant och igår kom de första fröerna och försådda plantorna i marken.

Rabatten längs med uterummet har länge varit ett sorgebarn. Förra ägarna hade några rosor, någon konstig högväxt spretig gul växt och en klematis planterade. Rosorna har inte trivts alls. De har det delvis lite för mörkt och delvis för blött eftersom hängrännan på uterummet, går rakt ut i rabatten. De har inte sett fina ut alls de senaste somrarna och S har gått och klurat på vad som ska göras med rabatten.

S svärmor skulle komma med svaret. Hon har erbjudit S en mängd Dahliarötter och lavendelplantor från sin egen trädgård. Detta fick fart på S inspiration så nu är det bestämt att rabatten ska vara kantad med lavendel i ytterkant och fylld av Löjtnant & Fänrikshjärta samt Dahlior. Eventuellt kantavskiljt för att förhindra att hundarna lyfter på bakbenen mot rabatterna.

När väl det beslutet var taget, var det inte så svårt att få tummen ur och börja det mycket tråkiga arbetet med att ta bort det som inte ska vara kvar. Dock tycker S inte om att kasta växter. Två av rosorna fick ny växtplats i rosrabatten längs garageuppfarten. En hamnade bland buskarna på övre tomten och en fjärde i kaosrabatten - den där allt placeras som vi inte vet var det ska hän men vi inte vill kasta bort.

Väl tömd sånär på vårlökar och klematisen, kom vi nu till fuktighetsproblemet som kommer lösas med en regnvattentunna som samlar upp vattnet men som ska döljas. Marknadsutbudet (där priset är överkomligt) består till största del av fula plasttunnor.  Antingen döljs den medelst klängväxter som kaprifol eller murgröna, eller så får vi komma på någon snygg träinklädnad. Det lutar åt det sistnämnda eftersom det är snyggt året om och kan målas i samma vita färg som uterummet och därmed bli en snygg (en förvisso stor sådan) detalj.

S är lite sugen på att leda ner vattnet i tunnan, med hjälp av en regnvattenledare.

Det kan bli töntig pensionärs/trädgårdsvarning på det hela. Det kan också bli väldigt snyggt och en fin detalj som passar in i bilden av inbyggnaden i kombination med växtligheten. Vi får se hur det blir. En rabatt är ju alltid så tragiskt ynklig under sitt anläggningsår och påföljande år. Det tar ett tag innan man får den purknande bilden man hade i huvudet vid anläggande, på näthinnan vid åsynen i verkligheten.

Diskmaskinsäventyr del III

Naturligtvis har det nu skapats en lavineffekt av att en sådan simpel sak som en diskmaskin skulle installeras...

Det hela kräver en ny diskbänk, den nya diskbänken kräver en ny diskho, för att få bänkskivan på plats, måste kökskaklet ner (till S stora glädje). Kaklet ska ersättas med panelskivor ur IKEAs FASTBO-serie. Innan de monteras måste både VVSare och elektriker komma ut och varför inte passa på och måla köksluckorna och slutligen tapetsera om...

Köksluckorna är halvvägs i sin förvandling från hemskt sommarstugestuk till klassiskt tidlösa. Nästa steg blir att slå ner kaklet samt prata snällt med grannen och få hjälp med att såga till de nya bänkskivorna..

Tills nästa gång ger vi två smakprov på den förvandling som är på väg att ske.

Diskmaskinsäventyr del 1&2

Ibland vet man inte om man ska skratta eller gråta åt alla hinder vi stöter på i huset. De enklaste saker blir projekt av löjligt stora kalibrar. Det senaste är något så enkelt som att få in en diskmaskin i köket. Det känns som om det har urartat innan det ens har börjat.

Det började med att Ss mamma ville bidra med lite tidsbesparande vardagslyx och därför bestämde sig för att årets gemensamma födelsedagspresent, skulle vara en diskmaskin. Väldigt snällt och bra tänkt!

Hon ringer och meddelar att även om det är tid kvar tills att dessa bemärkelsedagar äger rum så har hon nu hittat en bra maskin och hon vill bara kolla av om vi har några invändningar mot just den modellen. Hon nämner i förbigående att maskinen är standardmått och S upprepar måttet och reflekterar inte djupare över det. Turligt nog, är där en som hör och tänker till - J!

När samtalet avslutats, påpekar J samlat att vi nog inte har några skåp i köket som är standardmått. För S som noterat att tidigare ägare tog ut ett pantbrev på 60.000:- för att renovera köket och aldrig blivit klok på vad pengarna använts till, börjar tanken om att vi nog återigen stött på patrull, formas.

Tumstock fram och efter det konstateras det att samtliga skåp har mycket udda mått. Tidigare ägare sade att de hade låtit installera ett Kvikkök. S gjorde en snabbkoll av deras sortiment men hittade inte den typen av mått någonstans. Something is rotten in the state of the Seaside Shack - again!!!

S fick tag i sin mamma och berättade om det inträffade. Snäll mamma ber att få måtten på de skåp som kan bytas för att ge sig ut på ny maskinjakt och nog hittar hon en alltid. Det är bara det att smala maskiner tillverkas det färre av, de är därför dyrare, mycket dyrare! S mamma är ingen miljonär och nu börjar det kännas jobbigt.

S hämtar maskinen och den bärs in. Här kommer nästa suck, vid första anblick ser maskinen ut att vara högre än köksbänken - men vad i hela Hades!!! S tar till slut till sig modet att putta ner maskinen från köksmattan och ställa den längs med bänken - den är inte för hög!

Nästa hinder är att skåpsmodulerna sitter inte monterade som de brukar. Det brukar vara väldigt lätt att skruva ut några skruvar och sedan lyfta ut modulen. S känner en viss uppgivenhet när hon ser alla skruvar. När hon sedan upptäcker att man har spikat modulerna i framkant med golvsockeln med så otroligt många spik att man skulle kunna misstänka storkonto på spikfabriken, kommer det svordomar som hade fått sjömän att rodna.

J som har för vana att tänka lite längre, börjar fundera kring installation av maskinen. Ganska snabbt konstateras det att av 60.000:-, lades inte en krona på blandaren vid köksvasken. Den är Hedenhös och dessutom så är det skador i den som fanns redan när vi flyttade in. Nåja att dagens blandare kommer anpassade för diskmaskin, är ju mer regel än undantag så hur svårt kan det vara att hitta en ny blandare till ett vettigt pris?

Naturligtvis skitsvårt! Dagens blandare är bänkmonterade och rören går rakt upp under vasken. Våran blandare sitter på väggen och av rören syns ingenting...
Efter en del forskande hittar J en blandare som är anpassad för diskmaskin, väggmonterad, överkomligt pris och riktigt snygg.

Nästa steg blir att ringa ut vår kompis VVSaren och be honom reda ut om det vi har tänkt, ens kommer att fungera. Nuvarande diskmaskinsinstallation står i skarp kontrast till tidigare erfarenheter. Där har skåp lyfts ut, maskin sats in, montör kopplat på - totaltid, max en timme om det har strulat!

Fortsättning följer...

De är ju så kunniga och duktiga...

Alla som är nybörjare i husägarsvängen, har vid något tillfälle tittat på andra husägare och undrat hur de vet så mycket om vatten, avlopp, golvläggning, tapetsering mm mm. Mer än en gång tänker man att de måste ha jättekontaktnät av vänner och bekanta som är hantverkare. Själv känner man sig hopplöst inkompetent och varje gång något går på tok, ringer man efter en hantverkare och betalar sura pengar.

Nu ska vi avslöja en hemlighet. De flesta har inga jättekontaktnät av hantverkare och de har kanske inga jättestora kunskaper heller. Det de däremot har gjort, är att de har gått upp en nivå i husägarskapet. Den nivån inkluderar Google, steg för steg-instruktioner och viljan att lösa mindre problem utan att betala en smärre förmögenhet.

Vi har definitivt nått den nivån. Förut var vi livrädda för att rodda i VVS-problem oavsett hur simpla de var. Numera vågar vi ge oss på de enklare VVS-problemen och Google är vår vän.

I den ena toaletten, har det runnit vatten en tid. Man tycker att det inte är så farligt, tills man får vattenräkningen. Det är då man inser att det blir pengar av det, till synes, minimala läckaget. Lägg till att det slamrar i vattenrören, varje gång toaletten tvingas fylla upp klosetten. Lägg slutligen till ett högt gnisslande ljud i sluttampen av den påfyllningen och det är hög tid att åtgärda problemet!

Googlade problematiken och hittade ett antal artiklar och steg för steg-guider. Fastnade för denna. Efter det var det dags att undersöka hur det såg ut och igenkalkat var svaret på den frågan. Dessutom var pryttlarna i klosetten inte i närheten av att se ut som i någon av guiderna. Det löste sig dock efter lite klurande. Det var precis det fel som vi misstänkt, en packning som hade passerat bäst före datum med råge.

När vi ändå var i farten kollade vi den andra toaletten också. Det är en Ifö och här stämde allt och var betydligt mer lättlöst. Även här var packningen långt förbi bäst före-datum. Här fanns ett informationskort med artikelnummer på systemet i klosetten och artikelnummer på packningen. Det blev att dra iväg för att hitta reservdelar!

Optimera hade packning till Ifö-toaletten. Tyvärr hade de inga reservdelar alls till den andra toaletten av märket Ido. Vi fick reda på, av personalen, att det var ett äldre märke som inte såldes i någon större skala och de höll inte längre med delar till det.

Det blev till att bege sig till nästa ställe, K-Rauta. Där hittade vi packning till Ido-toaletten. Skönt när man slipper kolla på ställe efter ställe. Efter det blev det till att styra hemåt igen och ta itu med toaletterna. Nu när vi hade monterat isär och satt ihop en gång tidigare, gick det väldigt snabbt att ta isär, skrubba och skrapa bort kalkavlagringar, byta packning och montera ihop allt igen.

Vi var grymt stolta när vi vred på vattnet igen och konstaterade att det inte längre rann vatten ner i toalettskålen på någon av toaletterna. Ordentlig rengöring fick avsluta projektet och nu njuter vi av tystnaden. Det har inte slamrat i rören och det höga gnisselljudet har inte heller hörts.

Man kan mer än man tror! Man ska bara våga prova!

Stolleprov

Ibland får S knäppa ryck, riktigt knäppa sådana. Sista rycket skedde precis innan jul. För det är ju då, när man vill ha julstädat och fint som det är bra att dra igång renoveringsprojekt...

Upptakten till detta projektet var att S länge hade stört sig på ett alkovutrymme i hallen. Det var mörkt, dåligt utnyttjat och hade en förmåga att samla allehanda saker och se stökigt ut. Lägg där till att det var det första man såg när man kom ut från sovrummet. S fick en idé på en lösning i samband med att vi fick en större mängd möbler från S mamma.

Som alltid har fd ägarna lämnat spår efter sig som får en att sucka och stöna och orsaka mer eller mindre höjning av blodtrycket.

Vi hade noterat sprickor i strukturtapeten och när de kom ner var det bara att konstatera att det åter har klåpats. Det hade visserligen spacklats i skarvarna men vad är poängen med att göra det när man inte spacklar med den lilla nätremsan? All spackling hade spruckit och tagit med sig tapeten i den processen.

Likaså konstaterade vi åter att det är en väldig skillnad på innebörden av orden "totalsanerat" och "totalrenovering" hos olika personer. Säljarna uppgav att de hade sanerat och totalrenoverat huset när de flyttade in. Skälet var att tidigare hade rökt i huset och att det hade varit helt inrökt.

Det inrökta har vi också märkt, ibland kommer det doftförnimelser av cigarettrök. Eftersom doften ofta ha kommit när man har varit själv i huset. Har vi skämtat om att vi har ett rökande spöke i huset.

När nu tapeterna i den lilla alkoven revs och tvättades ner, fick vi förklaringen till vårt spöke. Totalrenoveringen och saneringen hade bestått av att man slängde upp strukturtapet ovanpå de nikotinindränkta och sedan målat dem med en plastbaserad färg...

Det känns som om att vi inte behöver skriva att det stank något helt otroligt när tapetlagerna tvättades ner, ett efter ett. S luktade som om hon hade stått i en rökruta och har sagt att tills det är dags att göra vid resten av hallen samt vardagsrummet som har samma tapetlösning, ska ordentliga skyddsmasker med filter, införskaffas.

Nästa moment blev att foga in en balk i den mycket märkligt utsågade delen i öppningen in till köket. Därefter blev det till att spackla (med fogremsor) och sedan slipa.

Tapetvalet blev samma som valdes till klädkammaren. Dels för att markera att alkoven är en egen del av hallen men även för att binda ihop det skåp som skulle placeras där med övrig inredning och enhetlig stil. Allmoge och New England är ju inte så värst kompatibelt egentligen. Slutliga skälet var att vi hade en hel del av klädkammartapeten över och den kändes alldeles för dyr för att förbli i rullar.

Tapeten är en Easy Up-tapet ur Boråstapeters Falsterbo-serie. Rekommenderar starkt Easy Up om man inte är suprrutinerad på att tapetsera. De kan få novisen att se ut som ett proffs och lyckas med riktigt avancerade mönstertapeter! Man rollar tapetklistret direkt på väggen, trycker dit tapeten och skär av. Inget skära till och mönsteranpassa på tillskärningabord. Inget kladda tapetklister på tapetvåd och låta det vila innan man ska bråka med en blöt som riskerar att gå sönder - plättlätt!

När tapeten kommit upp, spikades listerna tillbaka och skåpet sattes på plats.

Skåpet kompletterades med en hatthylla och en skohylla ur IKEAs Portis-serie. De svarta smidesliknande hatt- & skohyllorna i modernt snitt band ihop smidet i allmoget och tapeten, till en fungerande stil som passade ihop med husets övriga.

Slutligen monterades en liten vägglampa som fick en snarlik kupa som taklamporna i halltaket.

Utrymmet som till en början hade verkat vara så litet, blev plötsligt väldigt stort när man disponerade om det. Genom att sätta hatthyllan på väggen mot köket, frigjorde man mycket yta. Man får dessutom inte ett så rörigt intryck när man faktiskt bara ser det plagg som hänger längst fram. Platsen inbjuder inte heller längre, till att stjälpa av diverse pryttlar på.

Skåpet blev dessutom förvaringsplats för en stor servis som det annars inte fanns någon plats för. Eftersom det står mitt emellan matplatsen i köket och matplatsen i köket, når man den lätt från vilken plats man än väljer att duka vid.

Mysteriet med varmvattnet

Redan när vi flyttade in, tyckte vi att det var dåligt tryck i varmvattensystemet. Vi klurade länge på det och drog oss för att riktigt ta tag i eländet eftersom första regeln i husägarskap verkar vara, "fungerar det inte så är det dyrt som tusan att åtgärda".

Det blev inte bättre av att vi i osäkerhet och nybörjarskap, köpte en ny blandare till duschen och bad en VVS-firma installera den. Firmans representant tillfrågades om det dåliga trycket och vi fick ett svamlande svar om att det nog stod luft i rören och att man för att bli av med det problemet var tvungen att bakspola systemet. VVSaren hade bara gjort det två gånger och ena gången var problemet åtgärdat inom 10 minuter och andra gången hade firman bakspolat i 8 timmar och slutligen gett upp. WOW!! Vilket kul och kostsamt problem vi hade att ta tag i.

Efter ha lekt strutsar både länge och väl, ringde vi en fd granne som är VVSare till yrket. Förklaringen från första firman, lät alldeles för långsökt, till och med i våra kunskapsfattiga öron. Fd grannen kom ut öppnade och stängde lite kranar och gick sedan ut och lade örat mot varmvattenberedaren. "Er varmvattenberedare är antagligen igenkalkad i ventilen" blev den snabba diagnosen.

Det visade sig att varmvattenberedaren som vi var så imponerade av pga sin nyhet, var av billigare modell och med ett säreget ventilsystem. Ett ventilsystem som är direkt olämpligt om det är mycket kalk i vattnet och gissa vad vi har...

Fd grannen återkom ett par dagar senare och det blev dagen för det stora tvättstugebadet. Till alla som ska installera varmvattenberedare modell större, jag rekommenderar helkaklat utrymme. Vår står i den kombinerade tvättstugan/grovköket/groventrén och det är kaklat. Det gör livet lite lättare när en varmvattenberedare töms på hela sitt innehåll. Vattnet sopades mot avloppet och det tog sin stund. För att skynda på processen monterades bottenventilen av och så fick det bara forsa ut. Det som kom ut på slutet var dock inte lika trevligt. Det kan bäst beskrivas som ett mellanting av havregrynsgröt och tapetklister men det var kalk som inte hade kunnat ta sig ut pga ventilsystemet och det var inte den lilla mängden.

Varmvattenberedaren spolades ur så gott det nu gick och en ny ventil monterades in. Sedan skulle allt tillbaka på sin plats och efter det skulle tvättstugan återställas till ordning, en mycket blöt och segdragen historia. Trösten var att vi efter det fick upp ett fullt normalt tryck även för varmvattnet. Vi får visserligen tömma silarna i kranarna ofta för det kommer fortfarande mycket kalkgrus rasslande i systemet. Det är dock enkelt och snabbt gjort och vi vågar oss tom på att plocka ner blandaren i badrummet och göra rent silarna till den.

På det stora hela blev kostnaden för att tömma varmvattenbehållaren en bråkdel av vad det hade kostat att låta den första firman bakspola systemet till ingen nytta. Eftersom problematiken satt i varmvattenberedaren så hade det ju kvarstått. Man uppskattar duktiga och erfarna hantverkare när man råkar ut för sådana här saker. Plus att vi har lärt oss att byta ventiler i kranar och montera blandare och har därmed uppgraderat oss själva i ämnet VVS och fick det renaste grovköksgolvet i regionen. Ett antal hundra liter varmt vatten, har den effekten...

Tiden går fort

när man har hus!

Det känns som om sommaren precis anlände och nu är det plötsligt oktober och bloggen är hopplöst eftersatt. Denna sommaren hade vi planerat att vi skulle viga åt att bygga staket. Inget mer undvikande av denna tråkiga men nödvändiga syssla!

Nu när sommaren är slut är det inte en enda meter staket byggt. Det betyder inte att vi har legat på latsidan. Tvärtom blev sommaren 2012 helt emot det vi hade planerat.

Det hela började med att J fick ett visserligen mycket underhållande men verbalt frispel på badrummets status. När S torkat skrattårarna och samlat ihop sig, fick J fullt medhåll. Badrummet var mer eller mindre en deprimerande katastrofzon som man inte gärna satte sin fot i.

Det första som uppdagades, redan vid inflyttning, var att blandaren i duschen var trasig. Först efter evighetslångt kranande och mycket rattande på termostaten, blev det med nöd och näppe ljummet vatten som var mer åt det kalla hållet än det varma. Det var dessutom inget tryck i systemet. Orsaken till det förtjänar ett eget inlägg. Tidigare ägare konfronterades men viftade bort det hela med förklaringen att det bara var att ratta på termostaten så löste sig felet. Kanske var vi lite väl snälla för vi har inte diskuterat saken vidare med dem och bara bytte termostaten. Åter till badrummet!

Förra ägaren hade en fruktansvärt ful och dessutom felmonterad duschvägg insatt. Efter det att flera tappra försök gjorts till att hänga de tre skjutdelarna rätt så att de faktiskt hakade i varandra och gick att öppna och stänga och slutresultatet blivit att man fick en 3dm bred glipa att tränga sig igenom, åkte skiten ut! Behöver vi ens påtala att det var genom Js försorg?

Då kom nästa överraskning, badrummet var målat, efter att saker hade monterats på väggarna! Istället för att montera ner prylarna och måla hela väggen som normalt bruk är, fanns det nu vita fläckar som efterhand som hyllor, handukshängare mm efter tidigare ägare monterades ner, utgjorde ett märkligt och abstrakt mönster. Lägger man där till att den märkliga nyansen av ljusblå färg som badrummet "fräschats upp" med, var spädd till den milda grad att det vita lyste igenom, blev det bara ett mycket deprimerande utrymme.

Färgvalet blev nog det som diskuterades mest. Som alltid är det duktiga Tina på Happy Homes som kommer till vår räddning. Flertalet färgprover hämtades hem och tejpades upp på väggen och sedan var  det ett ständigt pusslande och flyttande av dem så fort någon varit i badrummet. Vi ville ha en varm färg som inte blev iskall bara för att lampan var släckt och samtidigt fick den inte vara för mörk eftersom grannen avser bygga ett högt plank, vilket kommer dämpa ljusinsläppet något. Valet föll på en varm grå nyans.

Taket bestod av samma bruna takpanel som i de flesta utrymmen av huset och det vitlaserades. S älskar vitlaserade tak, J tycker att man inte behöver vitlasera alla tak. Oavsett vilket så blev det ett rejält lyft för det ganska lilla badrummet att få ett ljust tak istället för ett mörkt. Fönster och dörrkarm, målades vita.

Väggarna tvättades noggrant rent, hål sattes igen med latex.

Därefter rollades väggarna totalt tre gånger med våtrumsfärg. Färgen var väldigt lätt att arbeta med men torkade snabbt in i penslar och roller om man inte såg upp. Sedan bjuder vi på veckans renoveringstips när det gäller badrum. Ta alltid reda på tiden som våtrumsfärg ska härda och planera målningen utefter det. Att smälla upp våtrumsfärg, första semesterveckan och sedan inse att större delen av semestern, är badrummet obrukbart, är sådär. Turligt nog fanns havet att tillgå och dusch på arbetsplatser men hur kul är det att besöka dem under semestern?

När färgen hade härdat, blev det äntligen dags att fixa till allt det där som gör det snyggt. Det blev besök på IKEA där vi hade fastnat för deras serie Lillholmen samt badrumsspegeln Kolja. J ville inte ha något nytt badrumsskåp och det blev en enkel hylla, spegel och lampa ovanför vasken.

För allt det man måste ha ett skåp till, monterade ett skåp ur serien Godmorgon på en annars outnyttjad väggyta. Detta var en kompromiss eftersom S inte vill ha saker ståendes på golvet i badrum. Intill, torkräcke för badlakan mm i kombination med en snygg hylla.

Praktiska krokar för badlakanen inne i duschen, var Js idé och det visade sig vara en ypperlig sådan.

Numera ett enkelt och snyggt duschdraperi som knyter ihop rummets färger och former.

Precis som alla renoveringsprojekt, tar de mer tid än man tror. Vi höll på ett par dagar inne i badrummet med att montera ner, tvätta, torka, maskera och måla. Lägg sedan till härdningstiden på färgen och en hel dag med att handla och montera upp alla saker så gick det minst 1,5 vecka åt ett sådant litet rum som vårt badrum. Därmed hade vi spenderat halva vår semester och det sista vi var sugna på var att bygga staket men vi tog tag i andra uteprojekt istället...

Konstigheter man hittar del II

Ibland undrar man vad man har besiktningsmannen till. De kostar en halv förmögenhet och i deras avtal med sin kund, avsäger de sig allt ansvar för vad som kan tänkas dyka upp i efterhand.

S & J upptäckte ett par intressanta saker med utomhusbelysningen vid entrén. Förutom det uppenbara i att lampan var något av det fulaste som någonsin skådats och satt upp och ner, vilket iofs inte är någon brist och dålig smak är inget brott när det kommer till hus.

Det som var intressant var att lampan var inkopplad med hjälp av en sockerbit som lämnats löst hängande intill den för lampsockeln, alldeles för smala stolpen som lampan satt uppfäst på. Sockerbiten hängde på sådant sätt att den var helt oskyddad för vädrets makter och med kablarna så dåligt iskruvade att kopparen var blottad... Vi har försökt förstå hur en rutinerad besiktningsman, kunnat missa en sådan sak. Nu har det tur i oturen inte hänt något och nu är problemet dessutom undanröjt.

Det tog sin lilla tid men äntligen hittades det en lampa som vare sig S eller J, hade några negativa invändningar emot. Tvärtom var vi båda överens om att den skulle passa väldigt bra. Det enda negativa, var priset. Varför är utomhusbelysning så dyr? Säljaren argumenterade för svensk design och tillverkning men nja på det.

Ner kom i vart fall den fula lampan vars enda korrekta placering hade varit som en kajutalampa på ett riktigt uselt piratskepp. Stolparna vi ingången målades i samma stil som fönster och dörrar. Lampan monterades på väggen och med sladdarna väl skyddade inne i sockeln.

Vår i The Seaside Shack

Det har i år inneburit "förintande" av rabatter. Tidigare ägare har haft de typiska breda rabatterna runt hela huset och längs med tomtgränsen. Förra året lät vi dem vara och försökte sköta underhållet. Vi ville dels se om det var något vi orkade med och sedan vad som växte i dem.

Resultatet - kvarterets mest ovårdade trädgård och en ständig känsla av att aldrig hinna ikapp. Dessutom fick S nog av icke-strukturen som rådde i rabatterna. Ingenting hörde ihop och det fanns ingen enhetlighet eller tema i det som växte.

Denna våren har vi därför varit mer mullvadar än någonsin. Växter har kasserats, flyttats och köpts in. Markduk har rullats ut och nu går S och försöker räkna ut hur stora mängder sjösten som behövs för att täcka dukarna. Dessutom har hon försökt hitta teman och enhetligheter i de olika rabatterna.

Det är inte helt lätt att göra snyggt i trädgårdar. Har man ett hus från en tidsepok kan man sällan bara slänga ihop det med en trädgård från en annan. Det kan visserligen se väldigt prydligt ut men där finns ändå något oharmoniskt över kombinationen.

Det blir många skisser och funderingar eftersom S vill ha en fast grundplan med vissa möjligheter och den mest intressanta av dem är att en vacker trädgård tar lång tid på sig att visa om man har tänkt rätt.

Long time no see & staket!

Det var ju inte meningen att starta en blogg och sedan aldrig skriva i den. Det har hänt massor under året men nu är tanken att vi ska skriva ikapp.

S drog igång projekt grindar & staket under hösten. Första hösten i The Seaside Shack, gjorde vi snabba patentlösningar eftersom vare sig tid, ork eller pengar prioriterades i den riktningen.

Precis som mycket annat som man löser tillfälligt, har det en förmåga att bli permanent om man inte ser upp. Ett år efter det att vi hade flyttat in, lyftes det fortfarande kompostgaller för att släppa in och ut hundar i trädgården och fungerade fortfarande som staket. Ingen i hushållet fann det hållbart och estetiskt tilltalande.

J var bortrest när S fick spel på kompstgallerlösningen som flyttades mest frekvent. S gjorde en snabb skiss och drog sedan iväg till brädgården och handlade det som behövdes. S vigde efter det två kvällar till att få till grind och stolpar. Snäll granne var behjälplig med att blanda betong och gjuta fast en stolpsko. Grind konstruerades och kvällen därpå var allt på plats.

Nästa steg blev, att under gemensam ledighet, fixa till andra sidan av huset. Ingen i The Seaside Shack tycker om när hundar springer längs staket/ häckar och skäller på förbipasserande och därför har det alltid varit en självklarhet att det ska finnas en lösning som hindrar att detta sker.

Tidigare innehavare hade ett suspekt staket som inte fyllde någon annan funktion än att stötta icke-existerande klängväxter...

Precis som tidigare innehavare inte verkar ha intresserat sig för den övre delen av trädgården så har den under första året inte ägnats större omsorg. S har dock storslagna planer för en härlig och tilltalande örtaträdgård i denna delen. S är av tron att eftersom det är en hundfri del av trädgården så finns det en chans att det faktiskt blir av.

Gamla staketet togs bort, vi valde att använda stolpar som redan var på plats och gräva ner plintar där det behövdes.

En del misskötta växter fick ge vika i processen. S hade visserligen försökt stötta upp en buske som inte orkade stå för sig själv men det var inte hållbart i längden. Andra som en klematist som tidigare satt fast i ett märkligt galler och upptill klättrade på ett gammalt balband, har nu ett fint torn att klättra på.

Nu har vi äntligen ett snyggt staket och grindar som går i samma stil. Vi slipper svära över kompostgaller och kan lätt gå in och ut.

Den märkliga konstruktionen med en överliggande stolpe och de stolparna som bär den ska sågas av till samma höjd som grindstolparna. Det får dock vänta till vi kan låna en elektrisk såg som kan såga det jämt och snyggt.

Projekt vedskjul!

Det var en gång, världens fulaste konstruktion som sitt utseende till trots, var ett vedskjul. Redan på första visningen sade vi till varandra: "Det första som ska väck, är det där!" På andra visningen, när vi hade bestämt oss för att vara med på budgivningen, fick vi hålla i varandra för att inte ge oss på det omgående.

Precis som alla andra rookies i renoveringssvängen, sade vi att det var inga problem och lätt skulle det minsann också vara. Vid en närmre inspektion av konstruktionen så var den inte ihopskruvad med bultar som vi hade trott, den var svetsad!

Men varför inte ta det från början. Det sk vedskjulet var fullt av allehanda brädor, lastpallar, grillar, planteringsjordssäckar. Kort och gott det var välfyllt men ved som det egentligen skulle innehålla, var det rysligt ont om. Det som däremot kunde användas som ved, låg staplat utanför, låg staplat och helt oskyddat på marken utanför skjulet. Bara att tömma det och sortera ut och väderskydda de få brädor som var värda att spara på, tog en hel eftermiddag.

Nästa lilla överraskning var att det var fler lager presenning än vad vi hade sett med blotta ögat, det var presenning av den tunga industriella typen. Löken på laxen - samtliga presenningar var stela av tidens tand och det hade varit lättare att vika träplankor. Det blev till att skära ner dem i ca 1*1m stora rutor och lägga på hög för senare transport till återvinningscentralen.

Kvar stod ett stålskelett väl förankrat i rejäla betongplintar. J gick lös på det, rustad med vinkelslip, skyddsglasögon och hörselskydd. S stod mest och tittade på lagom orolig, för att få ner de övre balkarna krävdes diverse akrobatiska ställningar för att förhindra att ett ras ner i marken. Ett antal skivor senare låg stålskelettet, kapat i hanterbara bitar och i högen för senare transport till återvinningscentralen.

Kvar återstod det slitiga arbetet med att gräva upp plintarna och gräva upp de delarna av presenningarna som genom åren, hamnat under jord. Slitigt, illaluktande, lerigt och snuskigt mycket insekter att avhysa från sedan länge etablerade insektssamhällen. Gemensamma ansträngningar kom den sista presenningsbiten upp och kvar var slitjobbet med att gräva upp plintarna.

Två plintar hann J gräva upp innan höststormarna med ösregn kom och efter ett par veckor med eländet så visade det sig att det som föll från skyn, inte hade den minsta avsikt att sjunka undan och försvinna. Vid sista försöket att få upp plintarna så kom det upp massor av vatten för varje spadtag som J tog och till slut tvingades vi inse att det var dömt. En vecka senare föll snön och sedan dess sitter plintarna fastfrusna i marken och det enda vi kan göra, är att invänta våren.

Vår skrothög som skulle till tippen försvann under en halmeter-meter snö och när snön väl töade så gjorde den det lavinartat för att skapa översvämningar och sedan frös vattenmassorna när temperaturerna sjönk lika fort som de stigit bara veckan innan. Resultatet är att skrothögen, precis som plintarna, är fastfrusen i marken och återvinningscentralen får vänta till våren den med.

God fortsättning 2011

I huset vid havet inledde vi året med att skotta snö i massor!

Det har ju varit en ovanligt tidig & snörik vinter här vid havet. Det har inte varit några större problem. Vi har fått skotta som alla andra men har inte varit det minsta oroade för snön som har legat på taken till uterum, carport och den märkliga lilla takkonstruktionen vid ytterdörren - tills idag!

Det har satt igång att töa och det rejält. När S kom tillbaka från en rastrunda med hunden konstaterade hon att balkarna som håller carportens plåttak uppe, hade en lätt men väldigt otrevligt böjd form. Det kändes helt klart som att det var värt att oroa sig för. Inrasade carporttak är väl inget man önskar sig som start på året.

Stege restes mot garagegavel och S fick nöjet att klättra upp och börja skyffla ner de stora mängder snö som samlats där uppe. Det fick oss båda att ifrågasätta en konstruktion där man lutar två tak mot varandra. som gjort för att samla snö och inte bli av med den!

Det blev ett styvt träningspass att bli av med all snö. Inte bara ska den skyfflas ner från taket, den ska ju även flyttas från nerslagsplatsen nedanför. Det var en välförtjänt fika som intogs när arbetet var slutfört!

Vuxenpoäng

Vi hade egentligen planerat att ta det till nästa vinter. Då vi har drabbats av en ny istid med tillhörande permafrost, blev läget mer akut. Elmätarens lilla lampa har blinkat i bästa stroboskopform och som skivan snurrar kan man med fördel använda den till att klyva ved med. Den klena trösten och det som har förhindrat omedelbara ångestattacker, är att vi i god tid tecknade ett elavtal med fast pris som sträcker sig över alla vintermånaderna.

Idag har vi i vart fall varit och bokat tid för att få en luft luft värmepump installerad. Att hitta rätt i djungeln av pumpar, monteringsfirmor och ROT-avdrag, har inte varit det lättaste. Vi började med att höra vad alla andra tyckte och IVT-pumparna var flitigt nämnda. Vi råkade nämna det på en VVS-firma och deras säljare tyckte "ni köper er problem". Jaha, tillbaka till ritbordet.

Mer undersökande och besök hos återförsäljare/montörer och framför allt, en intressant statistik hos Folksam på antalet havererade pumpar och vi stod slutligen inför 2 alternativ. Massor med velande senare och så fick vi äntligen tummen ur att åka och boka tider för hembesök om montering. Strax efter årsskiftet kommer vi förhoppningsvis se eländet till elmätare sakta in lite.

Konstigheter man hittar del I

Det saknas dörrar i huset. Säljarna förklarade det med att de inte tyckte om dörrar. De dörrar som finns är hemska gulnade saker:Där man kan se att det har hängt hemska dekorationer tidigare: Säljarna berättade att ägare innan dem hade rökt väldigt mycket, det i kombination med ålder tyckte både S&J lät som en trolig förklaring till gulnaden. Tills härom dagen, då vi konstaterade att något hade slagit i dörren till gästtoaletten och haft sönder dörren. Närmre inspektion visade sig att det som vi trodde var gulnade träddörrar var dörrar med en klistrad spegelimitation i plast! S som har alldeles för mycket brandutbildning med sig i bagaget för att uppskatta plast från 60&70-talet, undersöker nu om det är möjligt att få loss plastytan eller om det är billigare i både pengar, svett, blod och svordomar att åka in till närmsta bygghandel och köpa nya dörrar.

Tillsvidare så har vi i vart fall dolt spåren från gamla dörrdekorationer med tillfälliga - hundens prisrosett som vi inte visste vart vi skulle göra av i flyttstöket.

Helt fel ände

Att pynta och fluffa är väl egentligen det sista man ska göra när det finns tusen andra, betydligt mer viktiga arbetsuppgifter men S kunde inte låta bli att fixa till lite på infarten.

Före såg det ut såhär:

När S var klar såg det lite hemtrevligare ut:

Fina hinkar på trappan till ytterdörren:Hemska saker på väggen, bortplockade:Fin kruka vid dörren till grovköket: