Så hamnade vi här.

Egentligen hade vi inte tänkt köpa hus. Vi hade bara tröttnat på vår hyresrätt i stan och funderade till en början att hyra något annat. Det var S som satt och surfade på hemnet och hittade ett litet hus vars månadskostnad inte skulle överstiga vad det kostade att hyra. Huset var sålt när vi väl fick tag i mäklaren.

Månaderna gick, tanken på eget hus fick rot och många husannonser granskades. Vi tog bilen och körde runt i alla stadens områden, kringliggande byar utanför, diskuterade för och nackdelar och bestämde oss för ungefär var vi ville bo. En dag låg huset med H på annons och vi bestämde oss för att titta. Hela vägen dit intalade vi oss att vi skulle vara kritiska och beredda på att vända huset ryggen om det inte föll oss i smaken - det föll i smaken, efter knappa 5 minuter och det kritiska tänkandet... Jämför vi oss med vissa av spekulanterna på visningen så var vi nog högst okritiska!

Budgivningen var enligt mäklaren, snabbt avklarad. Enligt oss var den en lång och utdragen tortyr där vi slutligen stod som vinnare. Vi hade köpt vårt hus vid havet!