Det har i år inneburit "förintande" av rabatter. Tidigare ägare har haft de typiska breda rabatterna runt hela huset och längs med tomtgränsen. Förra året lät vi dem vara och försökte sköta underhållet. Vi ville dels se om det var något vi orkade med och sedan vad som växte i dem.
Resultatet - kvarterets mest ovårdade trädgård och en ständig känsla av att aldrig hinna ikapp. Dessutom fick S nog av icke-strukturen som rådde i rabatterna. Ingenting hörde ihop och det fanns ingen enhetlighet eller tema i det som växte.
Denna våren har vi därför varit mer mullvadar än någonsin. Växter har kasserats, flyttats och köpts in. Markduk har rullats ut och nu går S och försöker räkna ut hur stora mängder sjösten som behövs för att täcka dukarna. Dessutom har hon försökt hitta teman och enhetligheter i de olika rabatterna.
Det är inte helt lätt att göra snyggt i trädgårdar. Har man ett hus från en tidsepok kan man sällan bara slänga ihop det med en trädgård från en annan. Det kan visserligen se väldigt prydligt ut men där finns ändå något oharmoniskt över kombinationen.
Det blir många skisser och funderingar eftersom S vill ha en fast grundplan med vissa möjligheter och den mest intressanta av dem är att en vacker trädgård tar lång tid på sig att visa om man har tänkt rätt.
