Long time no see & staket!

Det var ju inte meningen att starta en blogg och sedan aldrig skriva i den. Det har hänt massor under året men nu är tanken att vi ska skriva ikapp.

S drog igång projekt grindar & staket under hösten. Första hösten i The Seaside Shack, gjorde vi snabba patentlösningar eftersom vare sig tid, ork eller pengar prioriterades i den riktningen.

Precis som mycket annat som man löser tillfälligt, har det en förmåga att bli permanent om man inte ser upp. Ett år efter det att vi hade flyttat in, lyftes det fortfarande kompostgaller för att släppa in och ut hundar i trädgården och fungerade fortfarande som staket. Ingen i hushållet fann det hållbart och estetiskt tilltalande.

J var bortrest när S fick spel på kompstgallerlösningen som flyttades mest frekvent. S gjorde en snabb skiss och drog sedan iväg till brädgården och handlade det som behövdes. S vigde efter det två kvällar till att få till grind och stolpar. Snäll granne var behjälplig med att blanda betong och gjuta fast en stolpsko. Grind konstruerades och kvällen därpå var allt på plats.

Nästa steg blev, att under gemensam ledighet, fixa till andra sidan av huset. Ingen i The Seaside Shack tycker om när hundar springer längs staket/ häckar och skäller på förbipasserande och därför har det alltid varit en självklarhet att det ska finnas en lösning som hindrar att detta sker.

Tidigare innehavare hade ett suspekt staket som inte fyllde någon annan funktion än att stötta icke-existerande klängväxter...

Precis som tidigare innehavare inte verkar ha intresserat sig för den övre delen av trädgården så har den under första året inte ägnats större omsorg. S har dock storslagna planer för en härlig och tilltalande örtaträdgård i denna delen. S är av tron att eftersom det är en hundfri del av trädgården så finns det en chans att det faktiskt blir av.

Gamla staketet togs bort, vi valde att använda stolpar som redan var på plats och gräva ner plintar där det behövdes.

En del misskötta växter fick ge vika i processen. S hade visserligen försökt stötta upp en buske som inte orkade stå för sig själv men det var inte hållbart i längden. Andra som en klematist som tidigare satt fast i ett märkligt galler och upptill klättrade på ett gammalt balband, har nu ett fint torn att klättra på.

Nu har vi äntligen ett snyggt staket och grindar som går i samma stil. Vi slipper svära över kompostgaller och kan lätt gå in och ut.

Den märkliga konstruktionen med en överliggande stolpe och de stolparna som bär den ska sågas av till samma höjd som grindstolparna. Det får dock vänta till vi kan låna en elektrisk såg som kan såga det jämt och snyggt.

Projekt vedskjul!

Det var en gång, världens fulaste konstruktion som sitt utseende till trots, var ett vedskjul. Redan på första visningen sade vi till varandra: "Det första som ska väck, är det där!" På andra visningen, när vi hade bestämt oss för att vara med på budgivningen, fick vi hålla i varandra för att inte ge oss på det omgående.

Precis som alla andra rookies i renoveringssvängen, sade vi att det var inga problem och lätt skulle det minsann också vara. Vid en närmre inspektion av konstruktionen så var den inte ihopskruvad med bultar som vi hade trott, den var svetsad!

Men varför inte ta det från början. Det sk vedskjulet var fullt av allehanda brädor, lastpallar, grillar, planteringsjordssäckar. Kort och gott det var välfyllt men ved som det egentligen skulle innehålla, var det rysligt ont om. Det som däremot kunde användas som ved, låg staplat utanför, låg staplat och helt oskyddat på marken utanför skjulet. Bara att tömma det och sortera ut och väderskydda de få brädor som var värda att spara på, tog en hel eftermiddag.

Nästa lilla överraskning var att det var fler lager presenning än vad vi hade sett med blotta ögat, det var presenning av den tunga industriella typen. Löken på laxen - samtliga presenningar var stela av tidens tand och det hade varit lättare att vika träplankor. Det blev till att skära ner dem i ca 1*1m stora rutor och lägga på hög för senare transport till återvinningscentralen.

Kvar stod ett stålskelett väl förankrat i rejäla betongplintar. J gick lös på det, rustad med vinkelslip, skyddsglasögon och hörselskydd. S stod mest och tittade på lagom orolig, för att få ner de övre balkarna krävdes diverse akrobatiska ställningar för att förhindra att ett ras ner i marken. Ett antal skivor senare låg stålskelettet, kapat i hanterbara bitar och i högen för senare transport till återvinningscentralen.

Kvar återstod det slitiga arbetet med att gräva upp plintarna och gräva upp de delarna av presenningarna som genom åren, hamnat under jord. Slitigt, illaluktande, lerigt och snuskigt mycket insekter att avhysa från sedan länge etablerade insektssamhällen. Gemensamma ansträngningar kom den sista presenningsbiten upp och kvar var slitjobbet med att gräva upp plintarna.

Två plintar hann J gräva upp innan höststormarna med ösregn kom och efter ett par veckor med eländet så visade det sig att det som föll från skyn, inte hade den minsta avsikt att sjunka undan och försvinna. Vid sista försöket att få upp plintarna så kom det upp massor av vatten för varje spadtag som J tog och till slut tvingades vi inse att det var dömt. En vecka senare föll snön och sedan dess sitter plintarna fastfrusna i marken och det enda vi kan göra, är att invänta våren.

Vår skrothög som skulle till tippen försvann under en halmeter-meter snö och när snön väl töade så gjorde den det lavinartat för att skapa översvämningar och sedan frös vattenmassorna när temperaturerna sjönk lika fort som de stigit bara veckan innan. Resultatet är att skrothögen, precis som plintarna, är fastfrusen i marken och återvinningscentralen får vänta till våren den med.

God fortsättning 2011

I huset vid havet inledde vi året med att skotta snö i massor!

Det har ju varit en ovanligt tidig & snörik vinter här vid havet. Det har inte varit några större problem. Vi har fått skotta som alla andra men har inte varit det minsta oroade för snön som har legat på taken till uterum, carport och den märkliga lilla takkonstruktionen vid ytterdörren - tills idag!

Det har satt igång att töa och det rejält. När S kom tillbaka från en rastrunda med hunden konstaterade hon att balkarna som håller carportens plåttak uppe, hade en lätt men väldigt otrevligt böjd form. Det kändes helt klart som att det var värt att oroa sig för. Inrasade carporttak är väl inget man önskar sig som start på året.

Stege restes mot garagegavel och S fick nöjet att klättra upp och börja skyffla ner de stora mängder snö som samlats där uppe. Det fick oss båda att ifrågasätta en konstruktion där man lutar två tak mot varandra. som gjort för att samla snö och inte bli av med den!

Det blev ett styvt träningspass att bli av med all snö. Inte bara ska den skyfflas ner från taket, den ska ju även flyttas från nerslagsplatsen nedanför. Det var en välförtjänt fika som intogs när arbetet var slutfört!